Jag minns när jag köpte min första systemkamera. Själva kameran i sig själv, är rätt ointressant. Det jag starkast tänker på är känslan; "jag har en systemkamera, nu kan jag ta egna foton".
Ibland sätter jag mig in i hur jag kände i den stunden.
Jag kunde leva på ett uppdrag i flera månader, det var ungdomens stolthet blandat med en dröm. Jag saknade Autofokus och den digitala kameran fanns i min värld, bara i teorin. Photoshop fanns i version 2.0. Jag hade inte heller körkort, så jag åkte runt på min moped för att hitta nya motiv.
Och när jag sätter mig in i hur det var då, kan jag göra nästan vad som helst. Så när jag var i Södersåens Nationalpark, kändes det helt naturligt och nästan lite spännande att ställa klockan på 04:00 för att fånga soluppgången.
Inlägg
